Kärlekens armé

Det goda övervinner ondskan med sin godhet.
Kärleken fördriver rädslan, tron segrar över lögn.

Den osjälviske tjänaren i Herrens armé lär sig att inte vara menlös måltavla för de glupande självcentrerande. De lydiga kan markera gräns och deras ord är dragna svärd, och just därför kan de förbli mjuka. Godheten utövas med allt tydligare skärpa.

Ett krig som bringar ordning i kaoset.

En frid som lindrar sår och hämmar hämnd.

En trupp där tillit råder kan göra stordåd, just för att den kan formera sig och täcka upp för varandra helt och fullt. Samspelet fungerar när individerna aldrig behöver tveka. Denna allians har sin kraft från ovan och rör sig efter himmelens mönster utmed vegetationen. Varje oförrätt ger rum för större djup av förlåtelse i det att vi ser på vår Herre och Hans upphöjda verk.

Han, den förbannade ger välsignelse.

När de heliga låter Guds godhet övervinna det onda, då finns det hopp för en sargad värld.


J.A.

Är namnet du bär viktigt på jorden eller i himlen?

Verklig endräkt 07

K. 103

Om Herren tänker sig använda den kropp som han har format, församlingen, någonstans i något sammanhang i någon nation som ett avslutande av sina syften i dessa sista dagar, då måste vi söka oss in till långt större uppskattning av denna Kristi kropp. Var i alla dessa institutionella sammanhang används detta sätt att uttrycka sig? Jag talar inte bara om alla dessa kyrkosystem, men också om karismatiska sammanhang, om oberoende församlingar och evangeliska samfund. Jag talar om alla dessa kyrkor som efter en institutionell mentalitet men ändå nämner sig som Kristi kropp.

Utifrån denna språkliga oskärpa och slapphet och utifrån vår oförmåga att förstå begreppet Kristi kropp, talar vi om enhet i kroppen som om det kunde betyda ett sammanförande av katolska intressen och protestantiskt synsätt, det ena samfundets samgående med det andra på basis av framdiskuterat jämkande. Jag saknar helt och hållet ord för denna förvrängning av kroppsmedvetandet. Det är rent av en styggelse, den har sin upprinnelse i ett omdömeslöst bruk av termen Kristi kropp. Kroppen är en organism, Den är helgad, den är helig, och dess liv dirigeras av det huvud till vilket den är sammanbunden. Kristi kropp, sådan den verkligen är, försynt, diskret och närmast osynlig i jämförelse med det som är av världen har alltid varit och kommer alltid att vara ett hatobjekt bland dessa som driver institutionernas sak.

Verklig endräkt 06

K. 102

Friktion mellan uppgifter

Man kan uppleva en kollosal spänning mellan kallelserna och uppgifterna i Kristi kropp, så som den mellan läraren och profeten. Läraren staplar sats på sats, tanke på tanke – allt ordnat och säkrat. Han är noggrann och systematisk i sitt förhållande till gudsordet. Profeten förhåller sig ibland på ett annorlunda sätt till orden och bilderna. Hans mentalitet är ofta en annan – han söker sig bortom, in i det osedda, in där orden tar slut och antydningar ersätter definitioner. Detta väcker anstöt hos läraren, och samtidigt stöter sig profeten på lärarsinnets begränsningar. Men Herren är den som i förstone etablerade dessa olikheter i full vetskap om att detta förhållande härbärgerar antagonism.

Art Katz