I Faderns närhet 06

Fadershuset
”Medan Elia och Elisa gick och samtalade kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. Elisa såg det och ropade: ‘Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!’ ”. Bedjandet stöder sig på och vilar tryggt i kännedomen om fadershjärtat. Otryggheten och vilsenheten botas i bönevrån där man ger sig tid att lära känna igen Far. Bönen identifierar sig med Fadern. Bedjaren har hittat hem och har funnit sin slutliga identitet genom samhörigheten med Fadern.

Samvaron och bönhörandet fyller fullt ut det allmänmänskliga basbehovet av fixpunkt, referensram och identifikationsobjekt. Flyktighet, obeständighet och opålitlighet präglar människors värld och vardag tills man funnit ro i Gud. ”Endast hos Gud söker min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag ska inte vackla.” Ps 62:2-3.

Frånvaron av faderskap tömmer livet på verklighetsförankring och helhetskänsla. Faderns uppenbarelse samlar samman intryck och upplevelser till en sammanhängande bild av verkligheten. Fadershusets realitet ger liv och förmedlar helande till varje hem. Bedjandet har social dimension. Be om försoning och nytt liv i varje situation där du ser att man begår synd. Be om liv i alla situationer där någon såras genom andras synd. ”Om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.” ”Om någon ser sin broder begå en synd, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom” 1 Joh 5:14, 16. Detta är bönehusets basuppgift. Detta är den direkta avspeglingen av fadershjärtat. Be om liv där synd begås. Be om liv där det går sönder. Be om liv i dessa våra splittrade samhällen.