Verklig endräkt 07

K. 103

Om Herren tänker sig använda den kropp som han har format, församlingen, någonstans i något sammanhang i någon nation som ett avslutande av sina syften i dessa sista dagar, då måste vi söka oss in till långt större uppskattning av denna Kristi kropp. Var i alla dessa institutionella sammanhang används detta sätt att uttrycka sig? Jag talar inte bara om alla dessa kyrkosystem, men också om karismatiska sammanhang, om oberoende församlingar och evangeliska samfund. Jag talar om alla dessa kyrkor som efter en institutionell mentalitet men ändå nämner sig som Kristi kropp.

Utifrån denna språkliga oskärpa och slapphet och utifrån vår oförmåga att förstå begreppet Kristi kropp, talar vi om enhet i kroppen som om det kunde betyda ett sammanförande av katolska intressen och protestantiskt synsätt, det ena samfundets samgående med det andra på basis av framdiskuterat jämkande. Jag saknar helt och hållet ord för denna förvrängning av kroppsmedvetandet. Det är rent av en styggelse, den har sin upprinnelse i ett omdömeslöst bruk av termen Kristi kropp. Kroppen är en organism, Den är helgad, den är helig, och dess liv dirigeras av det huvud till vilket den är sammanbunden. Kristi kropp, sådan den verkligen är, försynt, diskret och närmast osynlig i jämförelse med det som är av världen har alltid varit och kommer alltid att vara ett hatobjekt bland dessa som driver institutionernas sak.