Nattvardens mysterium 4

1Kor 10:16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?


Ett bröd som bryts. En kropp som bryts. Vi bryts och låter oss själva bli omvandlade, förvandlade av dig i vår vardag – ett verksamt liv i vardagen.
Kärlek - Herren ger av sitt liv till oss.


Act 4:32 Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.


När Han får ta över våra liv och vi börjar älska varandra med Hans kärlek, då sker omprioriteringar. Vi ska inte börja i fel ände genom att ge bort allt vi äger och har för att blidka Gud. Om Herren har tillträde till vår tid, vår energi, våra tankar, vår längtan och vi tillåter Honom att vara Herre fullt ut, så att vi tjänar Honom när Han ger en befallning – vad är då ägodelar. Vad spelar då egna principer, prylar och eget tankegods för roll? Han har gett sitt allt och vi ger tillbaks efter hjärtat vad vi tycker är rimligt.


Rom 12:1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.

Vi är inte oss själva nog. Välbehagliga blir vi när vi samspelar, när vi öppet delar våra liv, gemenskapen blir tillbedjan, blir till avstämning och uppmuntran. Ett givande och tagande, en samhörighet, ett växelspelets offer. Försoningens funktion i uttryck – vi ger upp våra liv för gemenskapen skull.

Här går det inte att gömma sig, vår längtan är uppenbar, vår brist och nöd ligger i öppen dager. När du är i denna gemenskap så blir det kris och ljuvlig försoning. Verkligt och närgånget, Herren möter och ger av sitt liv.

Gudstjänsten blir andlig just för att offret är kostbart, vi ger våra liv tillbaks till Herren och tjänar Hans kropp – bröderna och systrarna. Välsignad är var och en som delar denna bägare.


Johannes Axelsson