Församlingen 03

Församlingen, avveckling eller tillblivelse
Samtal om gudsfolkets roll i bister tid


Frågeställningar

03. Inte längre din egen – söker vi utrymme för samvarons teologi?

Läsning: 1 Kor 6:19, Kol 1:13, Gal 4:9, Kol 1:14

Ordet återlösning står som ett förlorat ord i församlingens vokabulär. Man finner i bibelgrekiskan en liten grupp begrepp som alla syftar till att beskriva en betydelsefull del av Herrens handlande med oss människor. Köpta, betalningen ordnad. . . Att säkra frihet medelst lösepenning. Att trygga position och framtid genom att presentera fullgod lösen. Att föra en individ från en maktsfär till en annan – på lösköpandets grund. Men, detta återlösningens och lösepengens perspektiv tycks ha förflyktigats och upphört att äga någon praktisk betydelse bland oss.

Herrens ordval är distinkt och drastiskt. Hans Ande verkade samman med evangelisterna och apostlarna för att skapa de klaraste och mest preciserade uttryck, vilka i alla stycken – icke minst de praktiska – ska motsvara den andliga verkligheten och ge uttryck för Herrens syften. När våra teologer, våra förkunnare och också vi själva läser de texter som är ämnade att verka som svärd över ande och själ förfaller vi alla till en allt mer uttalad reduktionism. Istället för att låta texterna tala med sitt fulla värde och sin fulla kraft, låter vi orden hellre betyda mindre än vad de egentligen är avsedda att innehålla och verka bland oss. Med vår hållning och vår tanke reducerar vi frälsningen till ett minimum och vi hjälper därmed tjuven att stjäla de bästa styckena av frälsningsupplevelsen och låter denne lede fi torka ut och krympa vår andliga erfarenhet.

Ni tillhör inte er själva. Du är inte längre din egen. Du har förts från mörkrets välde till Kristi styre. Korset säger upp din rätt att själv ordna din framtid. Korset befriar dig från självlivets fruktlöshet. Korset friar dig till vilan i Kristus. Alla dessa självriken faller samman inför återlösningens verklighet. Istället för att på nytt och på nytt jaga efter bekräftelse eller att på ena eller andra sättet söka framstå som det bättre valet i den allt hårdare konkurrensen skaffar återlösandet oss den enda gångbara positionen: Saliga de ödmjuka. . . Lösköpta ur ekorrhjulet, friade från dessa svaga och ynkliga stadgar, mönster och makter. . .

Köpta till gemenskap med Levande Gud – så låter återlösningen definiera sig, så låter församlingsgemenskapen definiera sig. Återköpta med full betalning, Lammets blod täcker varje kostnad. Guds Ande, denne evige Ande, garanterar köpets fullständighet och absoluta kvalité. Återlösningen lägger evighetsdimension över församlingens existens och dess samvaro. Gudsfolket sammanförs för att demonstrera lösepenningens funktion – från mörker till ljus, från bundenhet till frihet, från aggression till fridsstiftande, från prestige och positionsjakt till ro i Kristus, från egenintressen till självutgivande. Men, vi låter frälsningen reduceras till förbrukningsvara att spillas över alla dessa egenintressen. Återlösningen, detta att inte längre kunna vara sin egen har gjorts om intet.

Återlösningen definierar samvarons teologi. Den som inte längre är sin egen har både råd och duglighet att vända sig till de andra för att ge av sig själv, av allt det goda som Guds Ande berett. De som väljer att ställa sig under återköpandets regel saknar aldrig möjlighet att spegla de ting och den hållning som hör evighet och Himmel till. Häri finner församlingen både tillblivelse, existensberättigande och fortbestånd.

Lars Widerberg