Församlingen 02

Församlingen, avveckling eller tillblivelse
Samtal om gudsfolkets roll i bister tid


Frågeställningar

02. Motsvarar vår verklighet vår kallelse?

Läsestycke: Hebr 3:1, Joh 15:15, Hebr 2:3

Himlen kallar till gemenskap. Herren formar folk till delaktighet i uppdrag. Himlen kallar till gemenskap – tydligt uttryckt gemenskap och väldefinierad vänskap, umgängelse mellan Skapare och skapelse med löfte om återupprättad skapelseordning. Herren ordnar för delaktighet i en himmelsk kallelse, vilken äger ett strikt personligt element. Sina första lärjungar kallade Herren vänner, till en så stor frälsning kallar han var lärjunge, varje grupp av lärjungar genom tiderna. Sådan var skapelsen tänkt och ordnad, sådan ser kallelsen ut, kallade att vara Guds följeslagare.

Himlen kallar till gemenskap – gemenskap på korsets grund. Korset både bestämmer och ordnar förutsättningarna för församlingens tillblivelse och fortbestånd. Där korset står centralt, där står Herrens hus. Distans och främlingskap elimineras med hjälp av korsets praktiska närvaro. Endast korset, Kristi kors, förmår lägga tillrätta för den gemenskap som hör Himlens kallelse till. Korsets skola, Kristi skola, gör dess elever lämpade för denna särskilda kallelse. Men, den moderna församlingens dilemma består främst i att denna särskilda skolning undviks – den uppfattas som alltför krävande.

Herrens följeslagare; kallelsens innebörd: närhet till honom i hans arbete, efterliknelse i sinnelag och hållning, drag av honom nedlagda i den enskilde lärjungen och i den gemenskap som står på korsets grund. Kallelsens innebörd: ett ”ansikte mot ansikte”. På samma sätt som i det gamla tabernaklets inre – en nådastol, en uppenbarelseplats mellan keruberna, ett ”där ska jag uppenbara mig för dig”. Kallelsens innebörd: samtal och samvaro, umgängelse och uppenbarelse. Fostran i tabernaklets anda, ett inskrivande i hjärtats inre, en skolning i de ting som hör Herren till i Kristi skola. Kallelse till att förberedas för Himlen, skolas i Himlens sätt, skolas för att kunna representera och presentera Herren och hans sak.

Lars Widerberg