Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen giftig rot skjuter skott och blir till fördärv, så att menigheten därigenom blir besmittad. Heb 12:15

Guds välbehag kan liknas vid en vild duva. Du må försöka lura den in u ditt rum. Men hur du än försöker, lyckas du inte. Den måste flyga in enligt sin egen fria vilja. Men så snart den kommit in, måste du vara försiktig, så den inte flyger ut igen. DU kan inte tvinga den att komma in, men du kan lätt få den att flyga iväg. Endast en liten försiktighet, och den är borta. Det är Guds själv som tar initiativet till välsignelsen. Vi behöver inte anstränga oss. Men när hans välsignelse har kommit oss till del, behövs det inte mycket förrän vi förlorar den. Guds välbehag finns där kristna lever i harmoni med varandra - aldrig där man lever i strid med varandra. Har du tänkt på hur allvarligt det är att vara ovän med en broder, även om det visar sig att du har rätten på din sida i alla avseenden? För all del, var på din vakt med dina ord, så du inte förlorar Guds välbehag över ditt liv! Se till att inte välsignelsens duva flyger ifrån dig!

Watchman Nee

Försonigen skapar det behov den tillfredsställer

Men en ´själisk´ människa tar inte emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap. 1 Kor 2:14

Guds evangelium skapar behov av evangelium. Paulus säger: "om vårt evangelium nu verkligen är dolt av ett täckelse, så finns det täckelset" - hos uslingar? Nej, "hos dem som gå förlorade. Ty de otrognas (otroendes)sinnen har denna tidsålders gud förblindat" (2Kor 4:3,4). De flesta människor är fullkomligt tillfredsställda med sitt moraliska tillstånd. De ha inget behov av evangelium. Det är Gud själv som skapar det behovet. Ingen människa är medveten om det, förrän Gud uppenbarar sig för henne.

Jesus sa: "Be och ni ska få" (Joh 16:24), men Gud kan inte ge förrän en människa ber. Inte för att han undanhåller oss sina gåvor, men därför att han har ordnat det så på försoningens grundval. Våra böner är nödvändiga för Gud, för att Han ska kunna skapa i oss det varom vi ber och som inte fanns förrän i och med vår bön. Försoningens innersta verklighet är dess ständigt skapande kraft. Den skapar livet från Gud i oss, och den skapar allt som hör detta liv till. Ingenting kan tillfredsställa behovet, utom det som framkallar det - försoningen. Detta är försoningens betydelse: den skapar behovet av Guds evangelium och den tillfredsställer behovet av Guds evangelium.

"Och när jag har blivit upphöjd från jorden, ska jag draga alla till mig" (Joh 12:32). Vi predika våra egna erfarenheter, och människor blir nog intresserade, men det väcker inte behovet av Guds evangelium hos dom. Men när Jesus Kristus blir upphöjd genom vår förkunnelse, framkallar Guds Ande ett medvetet behov av Honom. Bakom förkunnelsen av evangeliet står försoningen såsom den skapande makten i själarna. Det som frälser människor är aldrig det personliga vittnesbördet. "Det ord som jag har talat till er är ande och är liv" (Joh 6:63).
Oswald Chambers

I Faderns närhet 04

De första lärjungarna bad att få lära sig be och fick genast ett bönens schema att gå efter. Mönsterbönen leder varje bedjare in i daglig bön om förlåtelse. Bönemönstret ligger fast för varje människa, i synnerhet för de pånyttfödda. De rättfärdiggjorda, de som låtit Herren börja rena dem från all synd, låter bönevägen vara kantad av omvändelsetillfällen och böner om förlåtelse och försoning. Bönefolket är försoningens folk, omvändelsens kärntrupper. Med sin omvändelsebenägenhet bereder de omvändelseklimat och gör det lätt för andra att säga förlåt.

Återvändandet är fullt ut möjligt därför att försoningen är ett faktum, ett saligt och konstruktivt faktum. Bedjandet bär på omvändelse som varje annan orsak bär på sin konsekvens. Bön är omvändelse. Likaledes, omvändelse är bön. Omvändelsen, omvändelserna - för de måste vara många - formar tillbedjans fundament.

Återvändandet har hjälpjungfrur. Varje omständighet har som naturlig roll att föra dig till samtal med Fadern. Varje oförrätt provocerar reaktion. Den köttsliga leder till bitterhet och någon form av kompensation eller hämnd. Den kristliga heter bedjande om försoningsunder. Ditt eget samvete är Guds personliga partner i försöken att få dig att se Korsets möjlighet.

Återvändandets slutakt är alltid densamma, utspelad i otaliga variationer. Ett gott slut i fadersfamnen. Återvändandets slutakt är början på bygget av Faderns hus. ”Hans hus är vi”. Heb 3:6.

Lars