Det finns, på samma sätt, en ”själisk” omvändelse. Den uppträder med alla den äkta omvändelsens kännetecken, när en människa medvetet eller omedvetet missbrukat sin makt över själar, så att någon enskild eller hela gemenskapen skakats i sin grund och dragits in i dess trollkrets.
Den svage har blivit överväldigad av den starkare, motståndet har brutit samman under trycket av den andres personlighet. Han är dominerad av personen men inte vunnen av saken. Detta blir uppenbart i samma ögonblick som det krävs en insats för saken, som måste göras utan beroende av personen eller rent av i konflikt med denne.
Här sviktar den själsligt omvände och förråder därmed, att omvändelsen inte verkats av den helige Ande utan av människor och därmed är utan bestånd.
Dietrich Bonhoeffer
Liv i gemenskap
måndagen den 23:e februari 2009
lördagen den 7:e februari 2009
Ordet blev kött 14
Kristendomen är inte tankebyggnad utan liv
Om kristen tro skulle betyda att Ordet blev ord, då är den kristna kyrkan en läroinstitution, där vi försöker med ord svara på frågor som framställts i ord. Just så förhåller det sig med kyrkan i Japan där jag skriver denna sida. Ordet för kyrka är ”Kyokai”, bokstavligen ”religiös läroanstalt”, och pastorn kallas ”Sensei” – ”lärare”. Där är linjerna klara – en religiös läroinstitution med en lärare i ledningen.
Kristendomen är något som man kan lära sig i ord. Inte underligt att kyrkolivet i Japan är sterilt till stor del. Endast där man avviker från en sådan uppfattning blir det levande.
Man förkunnar Ordet, inte en levande verklighet. Man menar att Ordets förkunnelse skall frälsa människor. Men Ordet är här inte Personen utan det verbala. Ju mera svårfattlig och abstrakt förkunnelsen är desto bättre är predikan, anser man. Om den går över huvudet på församlingen, sitter man som förtrollad. Och man går sin väg och undrar vad det är fråga om.
Ordet sätter inte skor på fötterna och går – det tar vingar och flyger över huvudet på åhörarna! Det är transcendent men inte omskapande. Det kopplas till idéer men inte till livet. Och därför går det förbi dem som är intresserade av livsfrågorna.
Men att Ordet blev kött gör att religionen blir en verklighet för kropp, själ, ande och i alla sammanhang. ”Se, jag kommer för att göra din vilja... en kropp har du berett mig.” Var skulle viljan göras? I och genom kroppen och i allt som har med den att göra. Jesus undervisade, helade och gav hungrande mat, allt som en del av Guds rike.
”Jag trodde att kristendom var en tankebyggnad, tills jag fick höra om vikten av att Ordet blev kött. Nu ser jag att den är liv”, sade en japansk pastor. Jesus är Livet, därför omskapar han det.
E. Stanley Jones
Ordet blev kött
Om kristen tro skulle betyda att Ordet blev ord, då är den kristna kyrkan en läroinstitution, där vi försöker med ord svara på frågor som framställts i ord. Just så förhåller det sig med kyrkan i Japan där jag skriver denna sida. Ordet för kyrka är ”Kyokai”, bokstavligen ”religiös läroanstalt”, och pastorn kallas ”Sensei” – ”lärare”. Där är linjerna klara – en religiös läroinstitution med en lärare i ledningen.
Kristendomen är något som man kan lära sig i ord. Inte underligt att kyrkolivet i Japan är sterilt till stor del. Endast där man avviker från en sådan uppfattning blir det levande.
Man förkunnar Ordet, inte en levande verklighet. Man menar att Ordets förkunnelse skall frälsa människor. Men Ordet är här inte Personen utan det verbala. Ju mera svårfattlig och abstrakt förkunnelsen är desto bättre är predikan, anser man. Om den går över huvudet på församlingen, sitter man som förtrollad. Och man går sin väg och undrar vad det är fråga om.
Ordet sätter inte skor på fötterna och går – det tar vingar och flyger över huvudet på åhörarna! Det är transcendent men inte omskapande. Det kopplas till idéer men inte till livet. Och därför går det förbi dem som är intresserade av livsfrågorna.
Men att Ordet blev kött gör att religionen blir en verklighet för kropp, själ, ande och i alla sammanhang. ”Se, jag kommer för att göra din vilja... en kropp har du berett mig.” Var skulle viljan göras? I och genom kroppen och i allt som har med den att göra. Jesus undervisade, helade och gav hungrande mat, allt som en del av Guds rike.
”Jag trodde att kristendom var en tankebyggnad, tills jag fick höra om vikten av att Ordet blev kött. Nu ser jag att den är liv”, sade en japansk pastor. Jesus är Livet, därför omskapar han det.
E. Stanley Jones
Ordet blev kött
tisdagen den 3:e februari 2009
I Faderns närhet 01
Bedjandet - ett återvändande till Fadern
Bedjandet för bedjaren rakt i Faderns armar. I denna enkla sats vilar levandets, existensens dynamik och hela spännvidd. Häri finner vi livets mysterium, dess förklaring och dess salighet. Hemlösheten, och vinddrivenheten är i all sin förskräcklighet salighetens ursprung och begynnelsepunkt. Men det heter: ”Gud är alltid före”, Gud har initiativet.
Så blir varje bekymmer på vår livsväg just bara ett instrument i Faderns hand brukat till att förmå oss vända blick och sinne till honom. Hjälplösheten provocerar till ett första steg på färden hem. Utan faderslösheten inget hemkomstens under, inga glädjetårar, inte heller någon jubelfest. Bönhörelse ligger alltid som frö i väntan på groning i varje besvärlighet.
Var och en bär bönekonsten nedlagd i sitt innersta väsen. Alla kan vi lära oss bönens hantverk i vår högst personliga böneskola. Faderns frånvaro driver oss att börja bedja. Guds tystnad manar oss att fråga. Hans skenbara obenägenhet att omedelbart vara till hands leder oss att söka. Tystnaden och hans svårtillgänglighet är första bönesvar i den karaktärsdaning som gör dig och mig redo för hans himmel.
Lars
Bedjandet för bedjaren rakt i Faderns armar. I denna enkla sats vilar levandets, existensens dynamik och hela spännvidd. Häri finner vi livets mysterium, dess förklaring och dess salighet. Hemlösheten, och vinddrivenheten är i all sin förskräcklighet salighetens ursprung och begynnelsepunkt. Men det heter: ”Gud är alltid före”, Gud har initiativet.
Så blir varje bekymmer på vår livsväg just bara ett instrument i Faderns hand brukat till att förmå oss vända blick och sinne till honom. Hjälplösheten provocerar till ett första steg på färden hem. Utan faderslösheten inget hemkomstens under, inga glädjetårar, inte heller någon jubelfest. Bönhörelse ligger alltid som frö i väntan på groning i varje besvärlighet.
Var och en bär bönekonsten nedlagd i sitt innersta väsen. Alla kan vi lära oss bönens hantverk i vår högst personliga böneskola. Faderns frånvaro driver oss att börja bedja. Guds tystnad manar oss att fråga. Hans skenbara obenägenhet att omedelbart vara till hands leder oss att söka. Tystnaden och hans svårtillgänglighet är första bönesvar i den karaktärsdaning som gör dig och mig redo för hans himmel.
Lars
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)