180:19
Omvändelsen som sådan lägger hinder i vägen för den som vill skaffa sig fördelar. Den stoppar jakten på ställning och position. Etthundraåttiogradersrörelsen bryter sönder varje ambition och försök att ta ledning och styre. Ytomvändelsen säger alltid ”på våra villkor”. Ytomvändelsen stänger dörrar, framhäver sin duglighet och travar på i sitt övermod.
Lars
lördagen den 31:e januari 2009
lördagen den 24:e januari 2009
Efterföljelse eller trivialiserad tro
Korset är Guds verktyg i hans arbete för att fästa himmel vid jord.
Korset är Guds verktyg i has verk för att föra människor till Himlen.
Korset bereder väg för Sonens inträdande bland människor.
Korset sammanfattar Himlens alternativa sätt att betrakta verkligheten.
Och det slår fast åtskillnaden mellan det som hör Himlen till och det som är jordebundet.
Efterföljelse och lärjungaskap blir till meningslösa ord om de inte åtföljs av korsmärkt tänkande och beteende. Kristenlivet står urholkat utan korsets verk i dagligt uttryck. Att lära Kristus, att formas av Anden till att bära något av Kristi avbild och karaktär är att lära in korset, att lära sig bära kors. Efterföljelsens och kristenlivets erbjudande ställer fram korset som Himlens vila, som Guds styrka, som Andens vishet.
Korset ställer fram den kristne samman med Kristus som helt och hållet annorlunda i jämförelse med den norm och vishet som råder i världen. ”Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” Köttsligheten kan inte i något stycke ersätta Himlens nödvändighet. Himlens norm kräver kors. För ett stycke himmel på jord krävs att någon bär kors.
Men världen söker trivialisera tron. Köttsligheten söker undfly korsets utmaning och nödvändighet. Tanklösheten värjer sig för dess allvar och djup. Glättighet och glamour klarar inte att hantera dess jubel och härlighet. Religiositeten opponerar sig emot dess radikalitet. Ytligheten kräver något som framstår som harmlöst. Dess verkningsfullhet motarbetas med hjälp av sövande uddlöshet. Trivialiseringen river ut det centrala i den tro som förmedlats till de heliga. Trivialiserandet sliter bort korset från dess plats som Guds kraft till frälsning.
Med hjälp av den trivialiserade tron söker vi i allt fylla våra kärl. Gud låter korset verka över alla dessa kärl för att tömma dem. Dess verkan är ämnad att bereda väg för Kristus att ta gestalt. Dess verkan leder till efterföljelse, vilken allena bär med sig frälsning. Korset är Himlens alternativa sätt att se och värdera verkligheten. Dess mått är paradoxalt – människor blivna Guds vänner men gjorda till världens ovänner; människor befriade från allt ont men gjorda till bärare av mycken smärta.
Efterföljelsen låter ett bud gå ut till en omvärdering av korsets innebörd.
Efterföljelsen kallar tanken till arbete med det centrala i Himlens tilltal.
Efterföljelsen för fram Himlens alternativa sätt att värdera verkligheten.
Efterföljelsen innebär bön som söker omvändelse och heligt liv.
Efterföljelsen lockar till efterföljelse.
Vår efterföljelse går korsets väg med ett bedjande om Guds frälsning efter Kristi sätt.
Lars
Korset är Guds verktyg i has verk för att föra människor till Himlen.
Korset bereder väg för Sonens inträdande bland människor.
Korset sammanfattar Himlens alternativa sätt att betrakta verkligheten.
Och det slår fast åtskillnaden mellan det som hör Himlen till och det som är jordebundet.
Efterföljelse och lärjungaskap blir till meningslösa ord om de inte åtföljs av korsmärkt tänkande och beteende. Kristenlivet står urholkat utan korsets verk i dagligt uttryck. Att lära Kristus, att formas av Anden till att bära något av Kristi avbild och karaktär är att lära in korset, att lära sig bära kors. Efterföljelsens och kristenlivets erbjudande ställer fram korset som Himlens vila, som Guds styrka, som Andens vishet.
Korset ställer fram den kristne samman med Kristus som helt och hållet annorlunda i jämförelse med den norm och vishet som råder i världen. ”Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” Köttsligheten kan inte i något stycke ersätta Himlens nödvändighet. Himlens norm kräver kors. För ett stycke himmel på jord krävs att någon bär kors.
Men världen söker trivialisera tron. Köttsligheten söker undfly korsets utmaning och nödvändighet. Tanklösheten värjer sig för dess allvar och djup. Glättighet och glamour klarar inte att hantera dess jubel och härlighet. Religiositeten opponerar sig emot dess radikalitet. Ytligheten kräver något som framstår som harmlöst. Dess verkningsfullhet motarbetas med hjälp av sövande uddlöshet. Trivialiseringen river ut det centrala i den tro som förmedlats till de heliga. Trivialiserandet sliter bort korset från dess plats som Guds kraft till frälsning.
Med hjälp av den trivialiserade tron söker vi i allt fylla våra kärl. Gud låter korset verka över alla dessa kärl för att tömma dem. Dess verkan är ämnad att bereda väg för Kristus att ta gestalt. Dess verkan leder till efterföljelse, vilken allena bär med sig frälsning. Korset är Himlens alternativa sätt att se och värdera verkligheten. Dess mått är paradoxalt – människor blivna Guds vänner men gjorda till världens ovänner; människor befriade från allt ont men gjorda till bärare av mycken smärta.
Efterföljelsen låter ett bud gå ut till en omvärdering av korsets innebörd.
Efterföljelsen kallar tanken till arbete med det centrala i Himlens tilltal.
Efterföljelsen för fram Himlens alternativa sätt att värdera verkligheten.
Efterföljelsen innebär bön som söker omvändelse och heligt liv.
Efterföljelsen lockar till efterföljelse.
Vår efterföljelse går korsets väg med ett bedjande om Guds frälsning efter Kristi sätt.
Lars
lördagen den 17:e januari 2009
Vad hjärtat är fullt av
Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen
Matt 12:34
Denna sats ger oss hjälp att greppa den bedömningsgrund som måste brukas för att avgöra en medmänniskas integritet och andliga mognad. Att bedöma enskilda uttalanden och utsagor kan vara vanskligt och missvisande. Att lyhört fånga anden bakom orden fordrar övning – men den som så skolats i andebedömningens gåva kan samla in nödvändig information i ett relativt koncentrerat svep av orden.
Vad hjärtat är fullt av, vad hjärtat har låtit sig bindas vid bestämmer både de val man gör i fråga om teologisk position och i fråga om generellt förhållningssätt till nästan – och detta i all synnerhet då det gäller personer som skaffar sig ledande ställning.
Av detta följer att man inte kan isolera enskilda teologiska frågor, segmentera och skilja bort resonemang om beteenden och konfliktsituationer eller skapa zoner inom vilka en diskussion kan föras vilken inte i verklig mening relaterar till andra valda zoner – som om livet inte skulle vara en integrerad helhet.
Vad hjärtat är fullt av tar sig uttryck på alla livets områden samtidigt och påverkar vart och ett sammanhang som man relaterar till. Livet bär inga masker. Korset verkar över den sammantagna livshållningen. Trolöshet och svek slår igenom på alla livets områden även om man söker skyla sig. Sannfärdighet och renhet manifesteras också i de enklaste vardagssamtal.
Härur kan man begynna ett samtal för att definiera vart och ett sammanhang som använder namnet Jesus Kristus som bekännelsenamn.
Man kan säga något om en människas teologiska position på basis av dennas oförmåga relatera med verklig öppenhet.
Man kan säga något om en människas vilja till mognad och växande integritet utifrån hennes sätt att i olika sammanhang hantera sanningen.
Man kan säga något om en människas maktambition genom att se på hennes sätt att förhålla sig till de svaga.
Man kan säga något om hennes ledarroll genom att se på hennes gudsbild och gudsrelation.
Andlig mognad är ett och det samma som integritet – att ha skaffat ordnat förhållningssätt till både Gud och nästan. Denna ordning framställs främst genom gudfruktighet enligt Gal 5.
Den närvarande bristen på integritet utgör en av de största maningarna till ett närmast desperat sökande av Guds ansikte och intensivt bedjande om väckelse.
Lars W.
Matt 12:34
Denna sats ger oss hjälp att greppa den bedömningsgrund som måste brukas för att avgöra en medmänniskas integritet och andliga mognad. Att bedöma enskilda uttalanden och utsagor kan vara vanskligt och missvisande. Att lyhört fånga anden bakom orden fordrar övning – men den som så skolats i andebedömningens gåva kan samla in nödvändig information i ett relativt koncentrerat svep av orden.
Vad hjärtat är fullt av, vad hjärtat har låtit sig bindas vid bestämmer både de val man gör i fråga om teologisk position och i fråga om generellt förhållningssätt till nästan – och detta i all synnerhet då det gäller personer som skaffar sig ledande ställning.
Av detta följer att man inte kan isolera enskilda teologiska frågor, segmentera och skilja bort resonemang om beteenden och konfliktsituationer eller skapa zoner inom vilka en diskussion kan föras vilken inte i verklig mening relaterar till andra valda zoner – som om livet inte skulle vara en integrerad helhet.
Vad hjärtat är fullt av tar sig uttryck på alla livets områden samtidigt och påverkar vart och ett sammanhang som man relaterar till. Livet bär inga masker. Korset verkar över den sammantagna livshållningen. Trolöshet och svek slår igenom på alla livets områden även om man söker skyla sig. Sannfärdighet och renhet manifesteras också i de enklaste vardagssamtal.
Härur kan man begynna ett samtal för att definiera vart och ett sammanhang som använder namnet Jesus Kristus som bekännelsenamn.
Man kan säga något om en människas teologiska position på basis av dennas oförmåga relatera med verklig öppenhet.
Man kan säga något om en människas vilja till mognad och växande integritet utifrån hennes sätt att i olika sammanhang hantera sanningen.
Man kan säga något om en människas maktambition genom att se på hennes sätt att förhålla sig till de svaga.
Man kan säga något om hennes ledarroll genom att se på hennes gudsbild och gudsrelation.
Andlig mognad är ett och det samma som integritet – att ha skaffat ordnat förhållningssätt till både Gud och nästan. Denna ordning framställs främst genom gudfruktighet enligt Gal 5.
Den närvarande bristen på integritet utgör en av de största maningarna till ett närmast desperat sökande av Guds ansikte och intensivt bedjande om väckelse.
Lars W.
söndagen den 11:e januari 2009
Lyssnandet uttrycker endräkten
Den verkliga kärleken till Gud och hans folk uttrycks generellt med allt som hör begreppet kärlek till. Ett av dess grundläggande uttryck är lyhördhet, att sätta sig ner för att höra, höra Gud först och främst för att sedan i verklig mening kunna höra medmänniskans hjärta.
Genom att lyssna noga, genom att lära sig att lyssna efter den verkliga innebörden i ord och tanke, att lyssna efter det verkliga ursprunget och anden i det som förmedlas – att på detta sätt brukas av Anden i urskiljandets och andebedömningens gåva ger oss tillfälle att vara till gagn både för den enskilde och de större sammanhangen. Få av oss är särskilt vana, om ens intresserade av att ge kärleken detta uttryck.
I de små sammanhang där detta lyssnande och denna analys äger rum formas också ett bedjande som Herren lyssnar till – och han lyssnar därför att ett sådant bedjande initierats av honom själv för hans egen sak. Endast detta samtalande och bedjande motsvarar de krav Herren ställer upp för den gemenskap som kan representera honom i denna kärva tid.
Dessa små sammanhang tjänar till att vara sanningens stödjepelare och grundfäste. De förmår att upprätthålla en värme och innerlighet som förmedlar både sannfärdighet och upprättelse. Dessa sammanhang förblir små för att kunna behålla äkthet, stå utan masker, stå fria från manipulation och stå stabila när allt skakas för att Herrens sak ska få utrymme.
Lars
Genom att lyssna noga, genom att lära sig att lyssna efter den verkliga innebörden i ord och tanke, att lyssna efter det verkliga ursprunget och anden i det som förmedlas – att på detta sätt brukas av Anden i urskiljandets och andebedömningens gåva ger oss tillfälle att vara till gagn både för den enskilde och de större sammanhangen. Få av oss är särskilt vana, om ens intresserade av att ge kärleken detta uttryck.
I de små sammanhang där detta lyssnande och denna analys äger rum formas också ett bedjande som Herren lyssnar till – och han lyssnar därför att ett sådant bedjande initierats av honom själv för hans egen sak. Endast detta samtalande och bedjande motsvarar de krav Herren ställer upp för den gemenskap som kan representera honom i denna kärva tid.
Dessa små sammanhang tjänar till att vara sanningens stödjepelare och grundfäste. De förmår att upprätthålla en värme och innerlighet som förmedlar både sannfärdighet och upprättelse. Dessa sammanhang förblir små för att kunna behålla äkthet, stå utan masker, stå fria från manipulation och stå stabila när allt skakas för att Herrens sak ska få utrymme.
Lars
onsdagen den 7:e januari 2009
Två enhetsspår
Det enhetsspår som de många går. . . Det enhetsspår som förefaller rimligt att följa. . . Det enhetsspår som erbjuder låg insats och tillfälligt hög utdelning är det spår som hyllar toleransens idiom.
Detta enhetsspår heter ”lagom” på svenska. Den som följer detta spår förhåller sig lagom nitisk till gudsordets tillämpning – men hävdar gärna sin oförbehållsamma trohet till hela skriften.
Man förhåller sig lagom öppen till andra kristna samfälligheter – men håller sitt eget sammanhang för det förnämsta. Ska man nu nödvändigtvis gå samman, ska det vara för den yttre styrkans skull.
Man menar att en lagom portion kompromiss bär genuin andlig frukt.
Gemenskap formuleras i organisatoriska termer och kan avläsas i antalet ekumeniska uppdrag och samlingar – vilka alla ska återspegla ett lagom stort engagemang.
Andligheten hålls på lagom nivå genom att föra in allehanda främmande element.
Den som reglerar samgåendet använder strama tyglar i Guds Andes namn – men får själv inte korrigeras. Den smorde får inte röras, har rätt att styra utifrån sin ämbetsposition och ser med äganderätt på sina får.
I detta enhetsspårs innersta vilar nyttoaspekten, vinningen, utnyttjandet med alla dess underkategorier orörda.
Det andra enhetsspåret söker efter verkligheter av annan sort.
Dess lag och regel heter vetekornslag – den lag som definierar döendet som enda väg till fruktbärande. Denna livsväg kan aldrig beträdas i namnet lagom. . .
Den samhörighet som denna väg skapar heter endräktens väg, samstämmighetens och överensstämmelsens väg. Dess strävan är en allt tydligare överensstämmelse med Himlens eget väsen. Och dess djärva bön lyder ”Såsom i Himlen, så ock på jord”.
Endräkt är därför noggrann med sannfärdigheten. Den gemenskap som strävar efter endräkt läser ofta: ”Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.” Ps 51:8.
Men endräkten är inte kärv, den låter hjärtat mjukna för att sedan förmå att mjuka upp de hårdaste sammanhang. Endräkten är knuten till en inre verklighet vilken formats av Kristi Ande och som kan identifieras och kännas igen av dem som bär längtan efter sådant.
Endräkten vållar oro. Den uppträder störande. Den konflikt som uppstår i dess närhet är samvetenas konflikt. Dess uppdrag är att utkämpa det mjuka kriget, där gudfruktigheten, ödmjukheten och stillheten är kraftfulla vapen.
Detta mjuka krig förs av de djärvaste kämpar, det utkämpas i Guds eget ansiktes ljus. All världens fiendemakt och enhetssträvare skäller dessa kämpar för att vara motståndsmän – och så är det sannerligen. Detta mjuka krig för att ställa fram endräktens vittnesbörd innebär offer, ett offer som helgas av Guds Ande – självutgivandets ande.
Enhetsspårets nyttoaspekt med all dess metod för utnyttjande och vinning står mot endräktens stilla spår där självutgivandet formuleras efter vetekornsregel.
Lars
Detta enhetsspår heter ”lagom” på svenska. Den som följer detta spår förhåller sig lagom nitisk till gudsordets tillämpning – men hävdar gärna sin oförbehållsamma trohet till hela skriften.
Man förhåller sig lagom öppen till andra kristna samfälligheter – men håller sitt eget sammanhang för det förnämsta. Ska man nu nödvändigtvis gå samman, ska det vara för den yttre styrkans skull.
Man menar att en lagom portion kompromiss bär genuin andlig frukt.
Gemenskap formuleras i organisatoriska termer och kan avläsas i antalet ekumeniska uppdrag och samlingar – vilka alla ska återspegla ett lagom stort engagemang.
Andligheten hålls på lagom nivå genom att föra in allehanda främmande element.
Den som reglerar samgåendet använder strama tyglar i Guds Andes namn – men får själv inte korrigeras. Den smorde får inte röras, har rätt att styra utifrån sin ämbetsposition och ser med äganderätt på sina får.
I detta enhetsspårs innersta vilar nyttoaspekten, vinningen, utnyttjandet med alla dess underkategorier orörda.
Det andra enhetsspåret söker efter verkligheter av annan sort.
Dess lag och regel heter vetekornslag – den lag som definierar döendet som enda väg till fruktbärande. Denna livsväg kan aldrig beträdas i namnet lagom. . .
Den samhörighet som denna väg skapar heter endräktens väg, samstämmighetens och överensstämmelsens väg. Dess strävan är en allt tydligare överensstämmelse med Himlens eget väsen. Och dess djärva bön lyder ”Såsom i Himlen, så ock på jord”.
Endräkt är därför noggrann med sannfärdigheten. Den gemenskap som strävar efter endräkt läser ofta: ”Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.” Ps 51:8.
Men endräkten är inte kärv, den låter hjärtat mjukna för att sedan förmå att mjuka upp de hårdaste sammanhang. Endräkten är knuten till en inre verklighet vilken formats av Kristi Ande och som kan identifieras och kännas igen av dem som bär längtan efter sådant.
Endräkten vållar oro. Den uppträder störande. Den konflikt som uppstår i dess närhet är samvetenas konflikt. Dess uppdrag är att utkämpa det mjuka kriget, där gudfruktigheten, ödmjukheten och stillheten är kraftfulla vapen.
Detta mjuka krig förs av de djärvaste kämpar, det utkämpas i Guds eget ansiktes ljus. All världens fiendemakt och enhetssträvare skäller dessa kämpar för att vara motståndsmän – och så är det sannerligen. Detta mjuka krig för att ställa fram endräktens vittnesbörd innebär offer, ett offer som helgas av Guds Ande – självutgivandets ande.
Enhetsspårets nyttoaspekt med all dess metod för utnyttjande och vinning står mot endräktens stilla spår där självutgivandet formuleras efter vetekornsregel.
Lars
måndagen den 5:e januari 2009
Gemenskap 11
I den andliga gemenskapen regerar endast Guds ord, i en själsliga gemenskapen härskar vid sidan av Ordet även den med särskilda förmögenheter, erfarenheter och suggestivt-magiska anlag utrustade människan. I det förra fallet binder Guds ord allena, i det senare fallet binder jämväl människor andra vid sig själva.
Den ene överlåter all makt och ära åt den helige Ande, den andre söker och omhuldar personliga makt- och inflytelsesfärer, säkerligen, när det gäller en from människa, i avsikt att tjäna det högsta och bästa, men trots detta i själva verket för att detronisera den helige Ande, låta honom upplösas i ett overkligt fjärran.
Det enda verkliga blir då det själiska. Så regerar å ena sidan Anden, å andra psykotekniken, metoden; å ena sidan den naivt enkla kärleken, förpsykologisk och förmetodisk, å andra sidan den psykologiska analysen och konstruktionen; å ena sidan det okomplicerat försynta tjänandet av bröderna, å andra sidan den utforskande och kalkylerande behandlingen av den främmande människan.
Dietrich Bonhoeffer
Liv i gemenskap
Den ene överlåter all makt och ära åt den helige Ande, den andre söker och omhuldar personliga makt- och inflytelsesfärer, säkerligen, när det gäller en from människa, i avsikt att tjäna det högsta och bästa, men trots detta i själva verket för att detronisera den helige Ande, låta honom upplösas i ett overkligt fjärran.
Det enda verkliga blir då det själiska. Så regerar å ena sidan Anden, å andra psykotekniken, metoden; å ena sidan den naivt enkla kärleken, förpsykologisk och förmetodisk, å andra sidan den psykologiska analysen och konstruktionen; å ena sidan det okomplicerat försynta tjänandet av bröderna, å andra sidan den utforskande och kalkylerande behandlingen av den främmande människan.
Dietrich Bonhoeffer
Liv i gemenskap
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
